Hyrde ut min lägenhet i andrahand i ett par månader. Personen jag hyrde ut verkade rimlig med jobb, rätt ung och lite tillbakadragen. Fick inga "dåliga vibbar" så att säga. Kommer tillbaka för att hämta nycklarna och en av hennes vänner möter upp mig istället och lägenhet luktar gräs och smuts överallt, samt saknas mitt strykjärn. Ingenting är skadat och allt går att fixa, men hur tänker man egentligen? Åtminstone försök städa ordentligt och vädra ut stället innan??

Jag ber inte om råd, utan inlägget är en diskussion om hur i fan tänker dessa människor? Jag tror inte på att skylla på "dagens ungdomar" (dock har konsekvenstänkandet minskat markant, men det kan också bero på att konsekvenserna också har minskat - på vissa sätt iaf), speciellt då detta var en tidigt 20-åring. Men är det bara ren och skär respektlöshet? Surt som det var att hitta min lägenhet i det stadiet så är jag öppen för att förstå tankesättet då jag är nyfiken. Det betyder inte att jag kommer hålla med, men hur tänker folk egentligen? Jag har ju hennes vanliga adress, hennes telefonnummer och personnummer, och man kan kolla up vemsomhelst här i Sverige och leta reda på vart och med vem de bor med (vilket jag har gjort). Inte särskilt svårt att göra en anmälan.

Har ni någonsin bettet er så? Eller kanske har en vän eller syskon som gjort något liknande? Antar att man inte tänker alls och sen lider igenom konsekvenserna, men också lite förvånad över att man (jag) kunde ha missbedömt någon så pass mycket

Misstänker att jag börjar närma mig den så kallade väggen. Någon slags total utmattning.

Ni som varit där, hur började ni märka det på ert jobb?

Själv så känner jag att det börjar bli svårt att ta tag i arbetsuppgifter. Saker som jag borde göra skjuts upp. Ett mail som måste svaras på? Tar det sen. Ett möte som måste bokas. Tar det sen. Jag upplever även någon slags önskan om att någon ska påpeka detta så att jag får ett bra tillfälle att helt enkelt säga upp mig, vilket jag faktiskt vill.

Alltid varit en person som tar stort ansvar, så detta känns ovant.

Jag blir lite nyfiken för hur ni som varit där började märka av detta i jobbet?

Vi har två vuxna familjemedlemmar. Båda har Uber One subscription. Bara den ena familjemedlemmen har fått ett Uber One erbjudande "40% rabatt på nästa 20 resor". Den andra personen fick det inte ens när vi slog ihop kontona i "Uber One Family".

Helt sjukt. Så nu har vi löst det med att logga in på samma konto på båda telefonerna, och familjemedlemmen kommer att åka i mitt namn. Detta gäller viktiga sjukhusresor, vilket blir 18 resor på 3 veckor nu, och rabatten behövs verkligen.

Har någon annan åkt fast för att göra detta? Uber påstår att det är förbjudet, men har inte lyckats hitta någon Reddit tråd om problem. Enbart trådar gällande taxiförare.

😭

Hej! Jag har en app som jag väldigt gärna vill gå ut på Google Play. Jag har 9 testare på Android just nu och behöver 12... Finns det någon som skulle kunna tänka sig att ladda ned appen? Det är en träningsapp som heter RunIt. Du behöver inte använda den eller ens gå in på den. Det enda du behöver göra är att ha appen på mobilen i 14 dagar. Ifall du kan tänka dig att ställa upp, skicka ett meddelande till mig. Tack för mig! 😄

Stalkade tidigare klasskamrater från gymnasietiden. De flesta har antingen tagit examen från universitet eller är inne på sista terminerna.

Känns verkligen som man slösat bort dessa fem åren sen man studenten. Att man ligger efter alla andra. Detta har gjort mig lite stressad.

Är det någon mer som känner så här?

På ett medlemsmöte i vår BRF kom förslaget att göra om gästrummet till förråd. Det hade bara varit bokat fyra nätter förra året. Rimligt att diskutera, vi behöver mer förvaring också.

En nyinflyttad granne frågade hur bokningen fungerade och fick svaret att det stod på hemsidan. Jag kollade av ren nyfikenhet. Sidan är från 2015 och hänvisar till en person som flyttade för flera år sedan. Priset där skiljer sig från det på anslagstavlan. Ingenstans står hur man får tag på nyckeln.

Det går att boka, visade det sig, men man ska kontakta en annan person än den som står angiven. Några som bott här länge visste precis hur. Två andra trodde att rummet slutat hyras ut.

Jag har hjälpt till att få upp aktuell information och ett par bilder. Det behövdes inget nytt bokningssystem, bara rätt uppgifter. Vi får väl se om någon faktiskt vill använda det nu.

Jag hoppas vi väntar med beslutet tills vi sett hur det används med fungerande information. Ni som har gemensamma lokaler i era föreningar, har ni lyckats få igång användningen igen? Eller är gästrum en sådan grej som låter bättre än den fungerar i praktiken?

Poängen med EU är ju att varorna ska produceras där det är billigaste och med bäst förutsättningar. Är det bara jag som tycker det är konstigt att protektionism och globalism/frihandel förespråkas samtidigt?

Här har man kört 6h ner i landet för att hjälpa tjejen flytta till ny lägenhet. Första natten på gästparkeringen så ryker mina extraljus som jag har kämpat med att installera.

Blev mörk körning hem de 6h tillbaka upp igen..

Inte förbannad att pengarna försvann, mer över de risker som kommer tillbaka som skulle vara ett minne blott.

Jag skriver detta inlägget då jag är i en tuff sits som skär mig i hjärtat.

Jag har en 17 åring katt som jag älskar med allt jag har.

Däremot så är han inte samma katt han varit tidigare. Pågrund av artros så ligger han bara och sover hela dagarna, och han har till och med svårt att ändra position i sängen. Han har tappat en hel del muskelmassa och är super mager. Hans andning är lite ansträngd.

Förr så pratade han konstant, spann och gosade, men nu när jag ser honom så känns det bara som att jag är självisk. Samtidigt så känns det fel att dra han till veterinären fram och tillbaka.

När vet jag om det är dags? Jag känner mig som en mördare, på ett viss, om jag gör detta. En del av mig vill bara vända på huvudet och låtsas som att allt är bra. En del känner att jag inte gör allt jag kan: att vi kan åka till veterinären igen även om han blir rädd där, och göra mer tester.

(Jag har mejlat veterinär redan om en eventuell bedömning, men tyckte bara det hade känts tröstande med svar från andra som varit i liknande situation)

Det finns många nyhetsartiklar från företagare och färre som jag sett från arbetssökande (eftersom enligt mig, politiker lyssnar mera från pengahavande företagare än på fattigarbetslösa), där de klagar om att till tjänster de annonserar, då dränks de i bokstavligen tusentals ansökningar, en oignorerbar andel därav från folk som inte kan rimligen utföra jobbet, inte kan flytta till jobbet, eller av annan anledning inte vill arbeta inom det jobbet.

Gemensamma nämnaren är Arbetsförmedlingens arbetssätt på att tvinga arbetssökande att söka till alla jobb, annars blir den arbetssökande utan pengar, kritiseras.

Ikväll var det första gången som jag fick prata med någon, i detta fall min väninna, som var öppen med att hon söker till jobb där hon inte alls kan det.

Hon är utbildad djursköterska i Malmö, och enligt henne var hon tvungen att söka apotekarjobb i Kiruna. (Var det inte ett fall där en kirunabo-apotekare skulle utvisas? Får säga till henne att den tjänsten är återsatt.) Av någon anledning, fastän väninnan förklarade för mig att hon inte ens kan någonting om mänskliga apotek, ska hon få intervjutid någon gång denna veckan. Hon sa att, som med tre intervjuer till andra obehöriga tjänster förut, hon ska förklara än en gång till en till rekryterare att Arbetsförmedlingen slösar bägge deras tid och ork. Tack och hej.

Lockande att beskylla henne för det, men hon förtjänar inte det. Hon har varit kronisk arbetssökande liksom jag, trots att vi pluggat gott och har haft goda praktikperioder. Jag vill tro att hon vill söka till djurskötarjobb liksom jag till elektrikerjobb, men helt enkelt finns inte dessa jobb tillgängliga.

Jag kan rimligen anta att hennes ansökningar till veterinärtjänster i Skåne är utspädd i en hög ansökningar från folk som kan ingenting om droger och djursjukdom likväl från folk med högutbildade fast opassande master från KTH från hela riket. Vad är mellanmannens lösning? AI-tillverkade logiktester och ett till bemanningsföretag! Till dig arbetsgivare som dränks i 1000 ansökningar, ha AI sålla ut ansökningarna! Så länge "lediga jobb" siffran är hög hos Platsbanken, kan staten fortsätta beskylla oss arbetssökande som lata bidragstagande parasiter, istället för att erkänna att det faktiskt finns få jobb, och att Arbetsförmedlingen inte hjälper med det, om inte bara förnedrar arbetssökande och frustrerar seriösa villiga arbetsköpare.

Vi arbetssökande bör organisera oss emot Arbetsförnedringen genom arbetsköparna. Tvingas vi söka utanför vår kunskap, eller/och jobbet orimligen kan betala för flytt till någonstans med bostadsbrist (tex baristajobb i Visby), då kan vi säga det rakt ut i ansökningarna att Arbetsförmedlingen hade tvingat oss. Det fortsätter det som redan sker att faktiskt behöriga dränks ut, men det får arbetsköparna klaga mera mot Arbetsförmedlingen.

Eller har ni annat förslag?

https://www.sydsvenskan.se/malmo/fyra-laserattacker-flera-skanska-orter-inom-loppet-av-en-timme/

Fri frakt till hela Sverige förutom Gotland, Västerbotten och Norrbotten. Sorry för suddig bild hämtades från arkivet.

Så halva landet då?

Mannen svettas mycket och hans kläder (särskilt träningskläder och kallingar som ofta blir drypande blöta) verkligen STINKER, särskilt när de legat och göttat sig i tvättkorgen i någon dag. Alltså stanken är så vidrig att jag inte kan lukta på dem utan att vara nära på att kräkas. Jag överdriver inte. Klöks alltid när jag av misstag råkar känna lukten, även efter tvätt om än att den då är lite vagare.

Och denna lukt gror verkligen in sig och försvinner inte efter de tvättats. Och då använder jag redan egengjort sköljmedel på ättika som ska vara så bra för att ta bort lukter i kläder. Finns det något man kan göra för att få bort lukten? Det hade varit trevligt om hans kläder kunde lukta gott efter tvätten.

Ni som har liknande problem, har ni hittat en lösning? Bör jag dubbla mängden egengjort sköljmedel eller låta kläderna bada i ättika innan tvätt?

Gick med pappa till centrum i helgen. Det är ungefär 800 meter från hans lägenhet, en sträcka han alltid har gått utan att tänka på det. Nu krånglar knäna och han behöver sätta sig en stund halvvägs.

Vi kom fram till att det finns flera bänkar på torget, vid lekplatsen och inne i parken. Men längs själva vägen finns ingenting. Han satte sig till slut på kanten av en låg mur, vilket gick bra tills han skulle upp igen.

Jag har bott där i flera år och aldrig ens lagt märke till det. Har mest tänkt på bänkar som ställen där man äter glass eller väntar på någon. För honom avgör de faktist om han vill gå ut eller stanna hemma.

Det behöver inte vara någon ny mötesplats med planteringar och belysning. Bara en vanlig bänk längs en vanlig gångväg. Iallafall en där man slipper ta en omväg för att vila.

Finns det sådana hos er? Jag blev nyfiken på om det här är något man tänker på när bostadsområden planeras, eller om sittplatser mest hamnar där det redan finns något att göra.

Hejsan!

Tänkte fråga alla statsvetare hur arbetskonkurensen är i Sverige. Tänkte just nu studera i Finland ( då gymnasieprogrammet är annorlunda här), men stressar lite över arbetsmöjligheterna efter då min finska är väldigt svag.

Skulle det vara svårt att hitta ett fast och bra jobb här i Sverige fastän jag har studerat i Finland? Och hur är det med nätverk osv?

Skulle gärna höra vad ni tycker, ifall att ni vet något om det här( stressar en del just nu lol).

Min mamma bad mig lämna tillbaka hennes reservnyckel. Då upptäckte vi att den på min nyckelknippa gick till huset hon flyttade från 2014. Jag har burit runt den hela tiden och tänkt att den kunde vara bra att ha.

Den hon faktiskt ville ha låg i en låda hemma. Där finns också en till en gammal replokal och två som ingen i familjen kan identifiera.

Det är ju igentligen bara att lämna tillbaka eller slänga dem, men varje okänd nyckel känns som något man borde spara tills man kommer på vad den går till. Bandet la ner för nio år sen så den nyckeln behöver jag väll knappast längre.

Har ni koll på era, eller bär fler runt på flera gamla adresser?

Som frågan lyder - hur mycket matchningar får ni på olika dejtingappar? Skriv gärna ålder, kön och om ni anser vara snygga.

Gör en högst ovetenskaplig studie.

Jag känner just nu att jag befinner mig i ett läge där jag vill byta inriktning helt i mitt yrkesliv. Arbetat med utbildning i snart 15 år och har svårt att se mig själv klara av 35 år till som lärare. Egentligen så vet jag vad jag vill göra och har redan börjat lite smått.

Det som får mig att tvivla är hur folk i min närhet reagerar när jag berättar detta. Ska du verkligen kasta bort en lång utbildning? Alla tycker väl att jobbet är jobbigt? Kör på! osv.

Jag behöver lite inspiration att våga. Vad var det som gjorde att ni tog steget och helt bytte bana? Eller planerar att göra det?